Jag har kommit in i ett systim. Jag har så mycket tankar i huvudet om vad jag ska göra med tygerna på mina hyllor att jag inte vet vart jag ska börja. Visst är det konstigt, ibland går jag in i min syskrubb och bara står och glor, inget blir gjort, ingen energi finns, ingen skaparglädje. Så vänder det helt plötsligt och allt jag ser är möjligheter. Om jag ska bli filososfisk, vilket ju faktiskt ligger för mig att bli, så kan jag nog översätta mina känslor och upplevelser i syskrubben till hela livet. "Lagom doser glädje, lagom doser gråt, däremellan ledan man aldrig kommer åt" - Peter Le Marc är klok en gång till.
Nog av min amatörfilosofi och till något jag kan lite bättre; göra om ratade textilier till skapligt charmiga barnkläder.
Har en nyförälskelse i dukar. Den här gröna hittade jag i veckan på Kupan och även om den hade sina skavanker så kunde jag inte motstå den. Lite solblekt, lite veckmärken och något litet hål men ganska charmig (låter som jag beskriver mig själv i en dålig kontaktannons)
En duk till, men från Myrorna. Det är kul med runda bordsdukar för mönstren blir ofta så fina på A-formade klänningar, det är ju som gjort för att passa.
En gardinkappa från Kupan fick bli bas och sedan en bit duk till aplikation. Min man kom hem med en påskduk från någon loppis i Fjugesta och jag klippte isär den direkt. De är lite fulsöta de där kycklingarna, om jag ska tycka något.
Blått tyg som jag fått av Tess för länge sedan och Emil är ju också blå så han fick bli på fickorna. Emiltyget har jag småbitar av som reseklubbs-Kerstin hittat på sin vind.
Kompis Karin beställde en klänning som hon skulle ge bort i present och jag fick välja tyg själv. Gjorde två så hon kunde välja. Den första i ett IKEA-tyg som fanns på 90-talet....
...och den andra i ett gardintyg från Myrorna. Karin har förövrigt inte valt vilken hon gillar bäst än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar