Lekkere hapjes....

 



God fortsättning! Jag har inte varit särskilt kreativ under helgen, det enda som blivit sytt är ett förkläde. Min svärfar är i det närmaste två meter lång vilket gör att han inte riktigt passar i normalstorleken för förkläden, han gillar också färg så resultatet blev som nedan: långt och ganska färgglatt. På fickan sydde jag dit en liten lapp från ett Fablernas Värld-tyg, han är ju holländare och tyckte han kunde få några ord på vägen på sitt modersmål. "Lekkere hapjes voor arme zielige dieren", det blir ungefär; mumsiga smakbitar till fattiga, patetiska djur.

 

Mannen som står i vårt kök med kniven i högsta hugg är inte svärfar utan min älskade man (kniven följde med förklädet som julklapp).

 



 

 

En sista sak också: jag berättade ju om mitt krampanfall och ska väl då också berätta om hur det har gått med utredningen, som inte är riktigt klar ännu. Jag har epilepsi och ska få medicin så jag kan må bättre.  Den  jättetrevliga och duktiga  läkaren jag träffade på neurologen lärde mig också att det inte är normalt att bita sig i tungan på nätterna. Det är inte heller helt vanligt att uppleva att man befinner sig på en kullerstensgata i Spanien där det går en kvinna i väldigt högklackade, röda skor. Det här har pågått i flera år men jag har inte förstått att det är epilepsi...snälla, döm inte ut mig helt nu, jag vet att jag är syrra men jag är bättre på hjärtat än hjärnan.