Hej, det är jag Annalena, kommer du ihåg mig...det där var lite fånigt för det är klart du gör när du är här på bloggen. Det jag menar är att det var länge sedan jag hörde av mig. Har varit ute farit, är ju det ibland;), en resa till New York och en till Istanbul. När jag kom hem var jag lite less på resandet och sa att nu blir det inget mer utomlands i år. Resultat; familjen låg på köksgolvet och vred sig i skrattsalvor....jag fattar inte alls varför.... Just nu ligger jag i sängen med feber, klarade av två dagar på jobbet fullproppad med allt febernedsättande innan jag insåg fakta och la mig platt fall. Maaaa, jag tycker inte om det här!
Övrigt då? Tja, jag har sytt en del ugglor (många) och några bäbisugglor är här nedan på bild. Mammaugglor, mormorugglor och kuddugglor går också åt.
Skyltfönstret som jag nämner här ovan är på patientbiblioteket, de har ett fönster ut mot kulverten (som man så smidigt förflyttar sig i mellan alla olika avdelninga på USÖ, där jag jobbar). Blev tillfrågad om jag ville ställa ut där under maj, och det vill jag ju gärna. Varje månad är det en ny utställare i fönstret och det gemensamma är att de har en kreativ hobby, som att teckna, brodera, dreja eller som jag sy. Så igår började jag att skylta, och hann bara börja innan förbipasserande stannade till och glatt utbrast "Nejmen, titta det där klänningstyget är verkligen likt en duk min mormor hade". Så fick jag berätta att det är nog inte så att det är likt utan att det troligen ÄR mormors duk. En frågande blick till svar och en förklaring från mig. Innan febern tog överhand igår och jag fick ge mig med skyltningen hade jag faktiskt redan sålt en klänning och skrivit ned min bloggadress några gånger. Idag kom kompisKarin och hjälpte mig med det sista, och det blev riktigt fint.
Jo, jag vet det skulle varit fint med en bild på fönstret nu, men jag glömde ju kameran hemma. Lovar att det kommer snart!
När jag pysslade en stund i min filosofiksasyskrubb imorse så lyssnade jag på P1 och då var det "Lundstöms bokradio". Lars Lerin var med och berättade om sin bok "Det tysta köket". I boken finns meningen "Vad ska vi med livet till?" med. Så negativt tänkte jag, det behöver man väl inte fråga om, men det gör man nog. Och det bästa av allt var att Lars Lerin inte alls menade det som negativt utan bara som en fråga och när han begrundade detta på sin underbara värmländska så blev det så bra! Jag fick mig en tankeställare om livet i förra veckan också (mail från Marufvännen som jag filosoferar lite med från andra sidan Atlanten), men det får nog bli en annan gång, klokt var det iallafall.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar