Tunikor, klänningar, trevlighet och fördömd gräsallergi

Min skyltning i bibliotekets fönster gav beställningsresultat; jag har fått sy ganska mycket. Senaste beställningen kom från T och M som var här i fredags på en kopp kaffe och genomgång av mitt syrum. Delresultatet ses nedan.

 

Att någon annan än jag själv väljer tyger ger blandade känslor, dels får jag inte skapa riktigt som jag vill men samtidigt ger det mig nya infallsvinklar och det är ju väldigt bra för att inte fastna i gamla mönster (det där var ett omedvetet skämt)

 

Det bästa med skyltningen har dock inte varit att jag fått sy en massa, utan alla dessa trevlig människor jag träffat. Helt otroligt hur man kan gå i sin egen lilla värld och ibland bli ganska gnällig om och på sina medmänniskor och det liv vi lever i. Där ute, inte så långt borta, vimlar det av trevlighet och nya positiva kontakter. Tack allihopa!

 

 

 

 

Skrev ju förra inlägget om att jag satt på altanen och sydde. Den trevliga tillvaron tog ett snabbt slut när gräspollenet beslutade sig för att det var dags att gå från låga till höga halter. Stängde in mig i syrummet igen. Nu har jag en kortisondos i skinkan och är jag på gång, idag blir det sömnad utomhus.

Jo, slog upp fördöma i SAOL, och det gav en exakt beskrivning av min relation till allergi: "döma till evig osalighet"