Ny energi på väg

Nu skulle jag inte klandra någon av er som tror att jag lagt ned hela min syverksamhet, men det har jag inte. Jag har haft jullov, av den enkla anledningen att jag varit utless på att sy. Det fanns inte i min värld att den känslan någonsin skulle infinna sig, men jag hade fel.

 

En annan anledning är att jag fått ny epilepsimedicin som gett mig massor av biverkningar. Ett tips från mig; om  du vill undvika biverkningar av läkemedel så läs INTE bipacksedeln till medicinen för tro mig, desto fler biverkningar som nämns, desto fler drabbas du av. Placebo är fanktastiskt, nu har även jag har drabbats. En biverkan går dock inte att bortse från; känslan av att ha konstant jetlag som när man reser åtta timmar öster ut. Positiva tankar, min neurolog tror att det kommer vara bättre till sommaren. Jetlag eller kramper...valet är lätt.

 

Starten till den nya energin kom i förra veckan när jag fick en beställning från arbetskamrat J. Han tyckte om klänningen med moln och zebran som kom upp ur fickan, minns ni den? Klänningen var för stor för hans systerdotter, någon mer zebra hade jag inte och inget mer tyg med moln heller. Det fick bli grönrandigt med en apa istället. Slutligen blev det faktiskt så att J köpte klänningen med apan, och den med zebran när sytt den lite mindre. 

 

 

I höstas bad M mig sy hängslebyxor åt sonen W, det blev tre uppskattade par med muddar i midja och benslut. Så kom M med frågan om jag kunde sy hängsleshorts tills de skulle på solsemester under julhelgen. Min spontana tanke var att det nog inte är så där väldigt skönt att vara i värmen med resår som sitter åt både i rygg och runt fotleder. Valet blev att sy en mer luftig variant med lite halvlånga fladdriga ben. Så för några dagar sedan stack M in huvudet på mitt kontor och berättade att W vägrat ta på sig andra byxor under tvåveckorssemestern på Jamaica och att han fallit platt för reggaemusik. Resultatet blev en tvåårig blond kille som dansade till "No woman, no cry" klädd i byxor sydda av sjuttiotalstyg. Så hade W skaffat sig en fanclub där de flesta medlemmarna var brittiska damer i pensionsåldern.

Har tyvärr ingen bild på W när han dansar, så det får bli en repris på byxorna hängandes på dörren till syrummet.