Vanligen har jag en titel på inlägget som rör både vad jag syr och något som hänt i mitt privata liv men inte idag för det får inte plats. Kort och enkelt så har jag sytt byxor och vill du veta något om mitt spännande liv får du läsa under bild nummer två.
Jag fortsätter att sy hängslebyxor i nya mönster utan att känna mig nöjd, det blir inte bra. Överdelen ser för lång ut och benen för korta eller ser treåringar ut så? Jag har lämnat över senaste paren till arbetskamrat som erbjudit sig att prova på sitt barnbarn.
P beställde byxor till grannens nyafödda son. Ett bra tag har jag haft ett lakan liggande och bredvid det en gul muddväv, de har som bönat och bett om att få bli ett par byxor och nu äntligen fick de varandra. Tror de kommer leva lyckliga i alla sina dagar.
Jag är förälskad och föremålet för mina känslor är min nyköpta elcykel. Förhållandet till min "vanliga" cykel närmar sig sju år nu och det är fortsatt stabilt, men jag börjar tycka att det är lite svettigt att ta sig fram längre sträckor. Efter en intensiv jobbhelg i Helsingfors ansåg min hjärna att det var dags för cellerna i vänster framlob att öka tempot och bli lite överaktiva, så kom småkramperna som ett brev på posten. Under samma natt vaknade jag fyra gånger med en känslan av att jag inte vet vem jag är eller vart jag är och samtidigt pratar någon ryska i mina öron. En liten struntsak i sammanhanget är att jag blivit av med körkortet ett år till, och i frustration, lite ilska och ledsamhet spontanköpte jag min nya elcykel. Om jag ångrar mig? Inte ens pyttelite, det är underbart att förflytta sig i 25 km /h utan att bli våt av svett.
Jo; Helsingfors är en jättefin stad, finnar är gästvänliga, gillar att snapsa och bada bastu, och de anser att tolv bitar sushi är en förrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar