Lika, och ändå inte...

På den rentorkade, blänkande diskbänken står en plåt med Paulúns mussli och svalnar och snart ska jag sätta in två av Leilas limpor i ugnen. Jag har tre utlandsresor inplanerade under året. Är det så man ska skriva på facebook och sedan blir andra deppiga, och jag blir kanske också deppig för mitt kök är inte så nytt som någon annans? Intressant och lite sorgligt. Förövrigt så kan jag tala om att musslin blev lite bränd, och min familj är ganska trött mitt hembakade bröd som aldrig ser lika fint ut som Leilas och två av de där resorna går till Etiopien, som kanske inte ligger i topp på önskade resmål för så många (jo, diskbänken är original från 60-talet och blänker sisådär). Var det sådant man inte skulle skriva? Slutresultat: "normal" livskvalitetsnivå, och är till freds med det.

Syblogg.... Jag har sytt tre klänningar i samma storlek och modell sedan sist, kanske lite tråkigt men jag är nöjd iallafall. Håll till godo.

Tyget med fjärilen fick jag av Eva, det är en del av en gardin som hennes farmor haft. Jag tänkte noga innan jag satte saxen i tyget för jag vet att Eva är förälskad i det, blev väldigt glad när hon tyckte om den.

Det här tyget har varit med tidigare. Det är hittat hemma hos svärmor Gunnel som köpt det på Konsum i Malmberget på 70-talet. Det räckte inte riktigt till hela så en bård från ett lakan fick göra ett mellanspel. Sydd till S, vi får se vad hennes mor tycker.

En gardin till, i nylon tror jag. Ganska genomskinligt och inte så skönt mot huden så det blev en helfodring med vitt bomullstyg.